måndag 25 mars 2013

Chile


"Hmm, skulle man kunna ta tillbaka norge
med ett gaeng av dom haer...?"
Det har varit full fart på resandet sen sist... Vi blev snuvade på klätter-höjdpunkten Cochamo på grund av regn, regn och regn. Bara lite bittra blev vi...

Så vi gjorde det bästa av situationen och gick all-in på turistandet istället.

Från Bariloche, Argentina tog vi oss till via Puerto Montt till Puerto Varas, Chile.

Det blev en guidad tur till ön Chiloe och en titt på lite pingviner. Säsongen var nästan slut så det var lite snålt med pingviner. Dom sticker tydligen ut på en ca sex månader lång simtur när dom är klara med tillverkningen och kläckningen av nästa generation vaggande frackar.

"Kulan ligger daer den ska ocksa...
Larissa, vad hade dom for bagagevikt pa planet?"

Det roligaste med hela Chiloe-turen..
Turist skjutsen ut till baten!
Vi guppar runt i stilla havet och tittar pa delfiner.

Haer aer baesta fotot pa pingvinerna, var tvungen att forstora det sa mycket som mojligt
 for att man ska ana vad det forestaeller...

Hakan blir uppbjuden och bjuder pa show

 Eftersom väderprognosen hotade med jättemycket regn i jättemånga dagar begav vi oss med expressbuss till huvudstaden Santiago. Staden är vackert belägen med andernas snötäckta berg i öster, enda cruxet är att det döljs av en inte oförsvarlig mängd smog. I Santiago roade vi oss med shopping (hmm, ja det var egentligen bara jag som shoppade loss) och dansshow med middag. Det var en sann turistshow där publiken aktiverades. Håkan blev ett tacksamt offer då han satt nära scenen och aldrig tackade nej. Han la in sitt veto mot att lägga upp filmen på påsk-ö-dansen... Hula-hula tjejerna tog av honom tröjan och fick honom att prestera sina bästa höftrullningar mitt på scen framför dom ca 100 gästerna. Jag skrattade så jag fick kramp ;)

Kvaellssol i Vina del Mar
(laegg maerke till den sprillans nya softshelljackan..)

Vi lämnade Santiago bakom oss för lite sol och strandliv i Vina del Mar och kulturellt besök i historiska världsarvsstaden Valparaiso. Solen värmde gott efter tiden i Patagonien, men den kalla Humboldtströmmen frestade inte till bad! Håkan tog blygsamma tre-kvart på sig att doppa sig, medan undertecknad sparade sig till varmare breddgrader. Vår hostel-värd i Vina varnade oss för kriminaliteten i Valparaiso och sa att vi måste vara ute ur staden senast klockan 18.00!






Japanska turister dansade och showade till nyaste
poplatarna pa torget tills deras turguide
vallade dom vidare. Skapligt underhallande!

Vi hakade på en gratis tre timmars stadstur i Valparaiso. Medans vi väntade på torget började en japansk turistgrupp oväntat skaka loss till dom nyaste poplåtarna. Det hade snart bildats en publik som ivrigt fotade och filmade dom medelålders oblyga diskodansarna... Helt klart dagens bästa!


Gatukonst i Valpo



Valparaiso, eller Valpo, är en annorlunda stad. En hamnstad som består av 45 kullar, till en del går det att ta sig med hiss eller kabinbana. Kullarna är ett gytter av trånga gränder och hus i alla regnbågens färger. Eftersom det är så brant och kuperat så är det inte ovanligt att ett hus kan ha olika många våningar på olika sidor.

Det som kanske gjorde störst intryck var gatukonsten. Precis som i dom flesta andra städer i världen så plågas staden av grafitti och klotter. Men i Valpo verkar det finnas en hederskod som säger att ingen förstör gatukonst. Så det är vanligt att betala en kostnär för att smycka sin vägg och på det sättet slipper man oönskad grafitti samtidigt som man får ett stycke konst.




Laeckert!


Kulturella Hakan spanar in gatukonsten
 Guiden berättade om en raggningsreplik från 20-talet. Man frågade arbetskollegan på lunchen om denna vill "dela en kyckling på nattduksbordet"... Varefter man gick tillsammans och köpte en grillad kyckling, hyrde ett rum på ett motell, åt sin kyckling och hade sitt lilla roliga. Sen gick man tillbaka till jobbet och ingen annan visste vad man hade haft för fuffens för sig. 

Hakan hittade till sin fortjusning ett jaettetraed
Trots att vi var kvar ända tills efter klockan 19.00 på kvällen i Valpo så råkade vi inte ut för några hemskheter, och tog oss säkert tillbaka till hostelet i Vina.



Efter all uppmaerksamhet kring Hakans bleka hud sa
har han tvingats jobba lite pa braennan

Vi bussade oss vidare norrut, mil efter mil genom världens torraste öken. Helt stendött... det växte ingenting. Förutom kring någon enstaka oas.

Vi tog ett par stranddagar i trevliga staden Iquique, och sedan ett par till i Arica på gränsen till Peru. Vi passade även på att ta en titt på världens äldsta mumier, med 9000 år på nacken.

En liknande kyrkogard har vi aldrig stott pa
Det aer viktigt att traena for att se bra ut pa beachen
Slaeng dig i vaeggen Egypten... dom haer mumierna slar era med ca 3000 ar!
Hoppas att alla därhemma mår bra, och i synnerhet min nybakade systerson Oliver och hans lilla familj!
Kramar från oss!

tisdag 5 mars 2013

Bariloche

                            Bekvam buss till Bariloche
Från Mendozas tryckande hetta tog vi bussen vidare till Bariloche, den europeiska lilla alpstaden... som råkar ligga i norra Patagonien. Det verkar lite som om resten av sydamerika ser Argentina som lite snobbiga Europa-wannabees. Och visst, det känns inte så olikt Europa många gånger, tvärtom. Men det är inte särskilt underligt heller med tanke på att större delen av Argentinas befolkning har anknytning till Europa. Urbefolkning blev till stor del utrotad under styret av diverse tyranner. 
Men folket vi har träffat på har varit generösa, sociala och vänliga.
19 timmar rullade vi fram genom torra stäpper, halvöken och småorter paralellt med Anderna innan vi skådade pärlan Bariloche. Staden med det idylliska läget vid stranden av den stora sjön Nahuel Huapi och omgivet av berg. Det är vackert. Och kallt.


Patagonien är ökänt för sina starka vindar och nyckfulla väder. Vi kan intyga att ryktet är välförtjänt. Planen var att ta sig upp i bergen, till Frey, för mer klättring ganska omgående. Men som dom flexibla globetrotters vi är så insåg vi snart att om vi inte har lust att gå omkring i det bistra vädret i staden, så är det med säkerhet en mycket obehaglig historia att vandra upp 5,5 timmar med tung packning i bergen. 

Det blev några dagar i turistiga Bariloche i väntan på bättre väder.
Att spaenna fast lilla ryggsaecken pa den stora
funkar baettre aen att ha den pa magen 

Vintertid är Bariloche en av Sydamerikas största skidorter och sommartid fylls området av turister som vill uppleva Patagoniens vackra vildmark. Lederna i bergen nöts flitigt av vandrare från när och fjärran. Staden är också känd för sin choklad. Huvudgatan Mitre kantas av flera olika, stora som små, chokladbutiker och fabriker. Som den sockerberoende choklad-fanatiker jag är så tappar jag alla begrepp när jag stiger in genom dörrarna till en sån chokladhimmel. Det var lättare att hitta chokladbutiker (och dom var större) än vanliga matbutiker. Jag måste väl bekänna att jag återfallit i ett visst frosseri under dagarna här.


På självaste alla hjärtans dag firade vi tre år (jaja, officiellt iaf) tillsammans. Detta firades med middag, för ovanlighetens skull, på restaurang och gott rödvin (ingen av oss minns om det var en eller två flaskor). Lustigt det där med tid... det känns ju som om det varit VI så mycket längre än tre år, samtidigt som minnet av flirtandet på salsakursen och den där romantiska middagen han lagade med flygande jacob känns som alldeles nyss.

Finvaeder i Frey

Väderprognosen såg efter några dagars elände ganska lovande ut. Fullpackade och med kraftig klätterabstinens tog vi bussen upp till Cerro Catedral, skidområde och utgångspunkt för vandringsleder. Vi stärkte kropp och själ med glass och varm choklad innan vi spände på säckarna och började knata. Vilket resulterade i att jag hög på socker nästan studsade fram första timmen. Och eftersom jag hushållit så bra med min energi så blev resterande 4,5 timmar en aning (läs oändligt mycket) tyngre.

Nåja, väl framme belönas vi med anblicken av en vacker ljusbrun granitpelare med fantastiska spricklinjer alldeles ovanför lägret! Tyvärr möttes vi även av patagoniska isvindar med inslag av snöyra! Under frusna ilningar och irriterade muttranden om att "det skulle ju vara sommar!" så sätter vi upp tältet. Trots haveri på en tältbåge segrar vi till slut striden mot vinden och kryper utmattade in i tältet och somnar med alla kläder på.
Vi vaknar upp till sol och klarblå himmel, och genast bleknar gårdagens vedermödor. Vi campar på en platå intill den lilla sjön Laguna Toncek, som ramas in av taggiga små spetstoppar som bildar en vid hästsko över dalenCentrum för oss campare är en bemannad fjällstuga, Refugio Frey, som erbjuder övernattning och där går faktiskt att köpa pizza, middag, frukost, snacks, vin och fatöl. Inte direkt vad vi väntade oss, men vi klagar inte! Vi är på semester i Patagonien, klippan är solvarm och kvalitén på lederna förstaklassig. Dåligt-väder-dagar väntas ut i den varma stugan med vin, pizza och en bra bok. Life is good! 
Fotogenialiskt
Det aer skont samtidigt som det gor ont...
Larissa jammar sig uppfor sprickan 

Efter ett par dagar med 5+ klättring så är Håkan sugen på att ta i lite grann. Vi ger oss på en två repors (replängder) led med en luftig arête (ytterhörn) på andra repan. Jag leder upp den första lättare repan över hyllor och genom några dieder (innerhörn). Jag finner den utmanande nog och undrar lätt över nästa repa. Jag är varm och go i kroppen när det är dags att göra stand och säkra upp Håkan. Det är inte alltid man får till bekväma standplatser (man sätter fast sig i väggen med säkringar och säkrar andreman när han följer upp), men till min förtjusning finner jag på en hylla en stor urgröpning i bergväggen som bildar en liten håla nästan som en fåtölj. Med utsikt över hela dalen i solsken så känns det som att sitta på en tron med hela världen för sina fötter! Håkan kommer upp och gör sig beredd att fortsätta vidare. Vinden blåser rätt friskt vilket kommer göra nästa repa som redan är utsatt och exponerad ännu mer krävande. Han tittar runt hörnet och vi tittar igen på guidebokens grovt tecknade bilder. Håkan är nervös och lite rädd, men han säger det inte, inte då. Han leker med tanken på att fira ner och göra en annan led istället. Men han bestämmer sig och tar kontroll över känslorna. I motsats till vad många kanske tror så sker klättring minst lika mycket i huvudet som med kroppen. Leden är tung, och han jobbar sig sakta upp. Jag sitter skyddad i min grop, men när vindbyarna ryter till huttrar jag. Mitt fokus är på Håkan som klättrar helt exponerad för vinden på arêten ovanför. Jag är berdd på att hålla fallet som jag nästan förväntar mig måste komma när som helst. Men det kommer inget ryck i repet, och Håkan kämpar sig upp till toppen. Imponerad och lättad andas jag ut. Det är en fantastisk känsla när man övervinner sig själv och sina rädslor, när man presterar något man inte trodde man klarar av och spelar på kroppen och sina muskler som duktiga musiker på sina instrument. Det var den känslan Håkan upplevde på toppen.

Hakan i sitt raetta element ;)

Nästa dag är det min tur. Min favorittyp av led är dieder (innerhörn) och jag har tittat ut en delikat sådan led. Välsäkrad, lite tung och utmanande med fina sprickor hela vägen. Efteråt myser jag som en katt som slickat i sig en skål med fet grädde. Underbart!

Under vilodagen åker Håkan på nån elak magbakterie så det blir ytterligare ett par lugna dagar. Full av rastlös energi stövlar jag sen fram mot klippan med en svag Håkan i släptåg när han återhämtat sig. Vi är sent ute och har gett oss på en fem repors led så mot slutet får vi ägna oss åt lite pannlampsklättring. Sista repan är en kamin (ja tänk att man klättrar som i en kamin med vägg både framför och bakom sig och man trycker mot båda väggar med händer, fötter och kropp för att komma upp) som smalnar mot ett tak man måste klättra ut och över. Ryggsäcken på ryggen gör mig så bred att jag inte kan vända mig om och det är svårt att rikta pannlampan rätt så jag ser vart jag ska sätta händer och fötter. Det är knöligt och avigt men jag får äntligen användning för den stora kamsäkringen jag shoppat på mig innan resan. Det är enda säkringen som är stor nog att sätta på flera meter. Väl uppe på toppen är det nästan ljust, fullmånen lyser starkt som en lampa över dalen som är alldeles tyst och stilla. Det är trolskt.



Det aer ROLIGT att klaettra!


Hakan samlar sig innfor den blasiga arêten
                                                               Vaelkomna till Frey!


Planerar naesta klaettertur med
ett glas rodvin i Refugion
Skalar vitlok till middagen
En badanka!



fredag 1 mars 2013

Klattring, lerfloder och rodvin!

Vi ligger lite smatt efter i var blogg Larissa och jag. Egentligen har vi varit pa ytterliggare ett stalle och klattrat men for att ta det hela i ordningsfoljd sa ska jag skriva om det jag minns fran klattringen och vinprovningen i Los Arenales och Mendoza... tur vi rakade ta nagra bilder ;)

Guten morgen! Nej vanta fel sprak!! Buenos
dias ska det vara :D
Som jag skrev i forra inlagget sa kom vi upp till Los Arenales som enligt uppgift skulle ligga 13 km fran Manzana Historico vilket var det narmaste samhallet. Jag aterkommer till detta senare... De kommunala skjutsarna skulle ta oss hit och sedan funderade vi pa om vi skulle ta ryggsackarna pa ryggen och magen och traska upp. Just precis! Allt fick inte plats i de stora ryggsackarna pa ryggen utan de sma ryggsackarna fick aven de fyllas och baras pa magen. Det ska med en hel del pa klattertur... jag kan rakna upp lite:

2x 60 meter klatterrep- selar- skor- hjalmar- sakringsutrustning (vilket ar allt metallskrot som vi sakrar in oss i beget med). Och da har jag bara raknat upp klatterutrustningen... Vidare kan jag namna talt, sovsackar, liggunderlag, kok, gas, klader, vanliga skor, sandaler, nagra bocker, pannlampor och for att inte tala om all mat som tar den mesta av platsen... Jag har nu paminnt Larissa om att hon ska paminna mig om att jag ska komma ihag att ta kort pa allt elande vi slapar runt pa sa att vi kan visa hur det ser ut nar vi tokar oss.

Forst lite varmvatten till te, kaffe och valling med flingor
sedan ar det dags att bege sig till lite vertikalare terrang :)
MEN vi hittade ju var argentinske chauffor med det krockade vralaket- ni minns forra inlagget han som guidade oss och berattade vitt och brett om vingardarna och smaltvattnet de tappade pa flaska och jag vet inte allt vad det var... nej jag vet faktiskt inte for jag fattade inte mer an "vino" och "agua" och nagra fler ord... men han pekade och var glad och det var vi med-  Fast snarare sa satt han och vantade pa turistinformationen dar stackare som vi dok upp och varken visste ut eller in hur man skulle ta sig. Tur var val det for fran Manzana Historico till Los arenales gick de 14 kilometrarna efter ett tag upp, upp, upp och sedan annu mer upp. Larissa och jag hade behovt tva dagar pa oss upp med vara tunga packningar. Nu gick det pa 50 min! Tur att vi inte ar dumsnala alltsa :D


Larissa vet att det snart ar fikapause sa hon
tar i lite extra

Sedan far Larissa leda klattringen vidare mot nya hojder
Hakan pa standplats! Ser till att Larissa hanger sakert under sitt lead.
Under de tre jackorna finns aven en merinoulltroja och ett
superunderstall. De som tror att klattring ar en varm och
mysig sport far vid manga tillfallen tanka om.
Vi hade valdigt varmt och fint vader i nagra dagar och da passade vi pa att klattra mycket! Nagon dag var det ganska kallt men da passade vi ocksa pa att klattra ganska mycket! Sedan var det en dag da det blev ganska blott... eller snarare det sporegnade och haglade massor! I de har trakterna brukar det inte regna alltfor ofta vilket resulterade i att den torra och losa jorden borjade rora pa sig...!!!
Larissa pa vag ner for berget efter en lyckad klatterdag.
Nu vantar ett par 100 meter firning.

Jag sager nagonstans i filmen att det kommer ett block glidandes som ar lika stor som min volvo... Jag hade fel! Den var snarare lika stor som fyra volvos! De dar stenarna som kommer studsandes ner for begsidan var minst lika stora som mig och Larissa om vi kurat ihop oss!

Bilen pa parkeringen stod bara 15 meter fran dar lerfloden rann ner i fjallbacken och den holl pa att leta sig en mer direkt vag mot bilen. Ett tag tankte Larissa och jag strunta i bilen for var egen sakerhets skull. Synd pa bilen men det ar ju bara metall och forsakringar finns ju alltid. Sedan slog det mig att det kanske satt nycklar i bilen och det fanns nog en chans att flytta den till sakrare mark. Sagt och gjort sa sprang vi ner till bilen for att kika om sa var fallet. De tva klattrarna som satt i bilen och sov for att vanta ut ovadret var valdigt tacksamma efterat att vi tog det beslutet. Bilen flyttades till sakrare mark och allt var frid och frojd. Nar regnet och rasen hade lagt sig visade det sig att bilen med manniskorna i hade klarat sig anda men det var snuskigt nara ogat!

Vi har fler filmer pa olika ras i bergen men det tog tyvarr lang tid att ladda upp och jag hoppas atminstonde den som finns funkar!

Hmm??? Hakan? Den dar stenen lag val inte dar forut?
Larissa star pa vagen som nyligen var rak och fin och fri fran
sten. Fast det var forstas innan det kom en stortskur.
Den natten borjade det regna igen och vi kunde hora hur marken rorde sig. Rasen kom fran flera hall i dalen och vi var inte speciellt tuffa dar vi lag i vart talt. Inte med tanke pa vad vi sett tidigare under dagen. Vi forflyttade oss in i det uppforda skyddet, refugion, som var byggd av lattviktsmaterial men hade atminstonde en murad grund och vaggar och tak. Battre an en taltduk resonerade vi! Vissa klattrare i taltlagret sov som stockar hela natten lyckligt ovetandes om att det gick ras och lerfloder. Dagen efter var de ganska forvanade nar hela fjallbacken hade andrat sitt flode efter att ton efter ton med sten rullats ner i den. Ingen kom till skada under rasen och taltlagret lag pa en skyddad plats vilket inte resulterade i nagra materiella skador... ja mer an vagen da som ni ser pa bild. Tur att det inte fanns nagon bil pa "fel" sida for den hade fatt det svart att ta sig tillbaka.
Lerfloden drog med sig allt som kom i dess vag. Tonvis med sten, stort
som smatt, akte med. Bilen stod parkerad vid vandplanen som lag vid
bron! Lerfloden hade satt korn rakt mot den.


Vadret fortsatte vara blott och kallt de narmaste dagarna sa vi bestamde att avbryta var klattertripp nagra dagar tidigare. Nu med i princip all mat uppaten sa kunde de sma ryggsackarna som burits pa magen stuvas undan och packas pa sidan av den stora ryggsacken. Betydligt lattare packning alltsa men fortfarande skittungt! Den har gangen var det atminstonde nerfor vilket skulle gora livet lattare for Larissa och mig. Siktet stalldes in pa Manzana Historico som bara skulle ligga 13 km langre ner och dar de kommunala bussarna gick fran.
Ett av de mindre vadstallena over vagen som gick upp till
klattringen i Los Arenales. Det rann bade djupare och
bredare vattendrag over vagen. Har galler det att inte
ha bilen sin sankt om man ska ta sig!


Efter att ha knatat i 15 km med vara tunga packningar och orken borjade ta slut pa riktigt sa dok som ett trollslag en pickup med nagra Argentinska gubbar i upp.  De sa at oss att satta oss pa flaket de sista 5 kilometrarna vilket vi var valdigt tacksamma over :D
Manzana Historico- vagen till vanster tar en upp till Los Arenales. Tydligen
sa ska frihetskampen San Martin (som typ alla gator i hela sydamerika ar dopt
efter) kommit hit over bergspassen efter att han stoppat det spanska styret i
Chile. Jag tror inte att det ar han som hanger har dock! Han har nog ingenting
med ingenting att gora i det har fallet.

Larissa ar forvantansfull!
Nu blir det vinprovning till cykel! Vi besokte tre olika bodegor som tillverkade vin och fick lite olika rudturer dar det berattades om tillverkningen av vinet. Fran det att druvorna skordades, pressades, forvarades antingen i tunnor eller stora tankar, tappades pa flaska och forvarades igen innan de skeppades ivag. Sjalvklart fick vi lara oss att lukta i glaset for att kanna olika smaker. Sen skulle man "lufta" vinet- snurra runt det i glaset- och sedan lukta igen. Da luktar det annorlunda! Sedan smakar man och da ska man kanna olika smaker som t.ex lakrits, vanilj, roda bar, flader och lader och allt var det nu var... Jag och en kille fran England konstaterade att det luktade och smakade rodvin. "Fardig med det" som de sager i Norge!

Trafiken var laskig i borjan men efter
att ha besokt bodega nr 2 (och ett
antal vinprovningar senare) sa gick
det battre :)
Vin pa olika typer av druvor- antingen blandade eller icke
med olika lang forvaringstid. Vinet till hoger som vi smakade
tillverkades 2003 till exempel. Valdigt gott!












Japp det var rott vin i den har med

Flaskorna i bakgrunden ska ha legat pa lager sedan 1977!
Valdigt segmognat verkar det vara eller vad tycker ni?

En tjej som ar ratt nojd med livet :)
Diego visar oss runt pa en vingard















Larissa haller redan pa att skriva en blogg om det som har hant senast men liksom vinet far den ligga och mogna ett tag. Tills dess hinner du skriva en kommentar och beratta vad som hander just nu dar du ar och hur du mar :) Det ar superkul att lasa kommentarerna. De senaste kommentarerna om att jag skulle vara blek tankte jag ordna genom att fotoshoppa mig brun... men jag lyckades hitta nagra kort fran an mork vinkallare. Det fick duga ;) Larissa halsar sa stort! Vi mar bra och ska snart gora Chile osakert! Tills vi hors igen- KRAM

tisdag 12 februari 2013

From Rio to Mendoza!


Hej!

Lite lasning pa stranden i skuggan av en stenmur vid
Sockertoppen i Rio de Janeiro.
En dryg manad har gatt av de tre som vi kommer att vara borta. En hel del har hunnit handa (vilket det gor om man bara skriver ett inlagg i manaden) och jag tankte beratta lite kort om nagra strapatser vi varit med om :)
Rio de Janeiro blev som Larissa beskrev en seg historia for min del (Hakan) med horisontallage pa hostelet en stor del av de tva veckor vi var dar. Hade tagit med mig en elak forkylning som egentligen legat och lurat bra lange hemma i Sverige men som bet ifran ordentligt i Rio. Klattringen upp pa Corcovado till Jesusstatyn liksom upp pa Sockertoppen blev av forklarliga skal inte av (sjukdom och regn). Men strunt i det nu... Lagom till vi skulle vidare sa blev jag frisk och det blev fint vader i Rio och vi lamnade staden med vetskapen om att vi har rekat stallet och sparar det basta till nasta gang :D

Nasta anhallt blev de maktiga Iguazusfallen som ligger pa treriksgransen mellan Paraguay, Argentina och Brasilien. Alltsa Paraguay och ej Uruguay som jag berattat for nagra under min geografiska sinnesforvirring! Det Brasilianska flygbolaget Azul tjanade duktigt med extrapoang nar de flog i en vid 8.a over fallen sa vi passagerare fick en fantastisk overblick over fallen. Ska jag vara helt arlig sa tror jag banne mig att det var lite haftigare att se dem fran ovan pa detta vis.
Bild tagen fran flygplanet uder overflygningen av fallen.
Riktigt haftigt pa min ara :) 

Blott, rytande och stort. Har stortar
floden ner i Garganta del diablo-
Djavulsgapet. Jag ar riktigt nojd med
min hatt ocksa!
Det var poppulart att titta pa fallen.
Valdigt trangt pa sina stallen och alla
var tvugna att vara snabba med
kamerorna eftersom de bra fotospotsen
var mycket eftertraktade. 
Bilden ar tagen strax efter Larissa sett
en orm slingrandes bland lov-
kronorna... hon var minst sagt midre
imponerad.
Iguazusfallen ligger inom en
nationalpark fordelat pa bagge sidor
om den Argentinska och Brasilianska
sidan.











Medans sjuklingen fran Rio bleknat
bort i sjuksangen puttrar det pa ratt
bra pa annat hall --->
Varmt... Valdigt varmt!! Torr varme...
Nagot helt annat an den fuktiga varmen
i Rio de Janeiro. Trevligt med ett dopp.













Nog for att varmen och olen gjorde sitt men
i Foz do Iguacu finns den godaste grillbuffen
jag nagonsin atit!
Vi hade ju hort rykten om att maten skulle vara god i sydamerika. Kocken Matteo pa klattercafet i Lofoten- Norge dar vi gick halvarskurs i klattring kommer fran Uruguay. Nar man fragar honom om maten i hans hemtrakter lyser han upp och berattar vitt och brett om kottet och gronsakerna... och gosse vad ratt han har. Pa Pampasslatterna har i Argentina (vi ar i Mendoza i vastra Argentina btw) strosar varldens godaste biffar omkring och betar. Var van Carlos fran Peru bjod pa himmelskt god mat fran sitt hemland nar vi halsade pa honom och Larissas bastis Emelie i Stockolm innan avresa. Vi gladjer oss till att besoka Peru senare :)
Grillmastaren blev min favorit...
och jag tror han gillade mig med.
Jag som smakade av allt och var
latt att tillfredstalla med kott















Efter att ha sett fallen akte vi  taxi over gransen fran Foz do Iguacu i Brasilien till Puerto Iguacu i Argentina 30 min tog det och chaufforen fixade sa vi blev utsamplade ur Brasilien och instamplade i Argentina. Latt vart 50 Real- ca 160 spann ist for att bussa och krangla med bussbyten och inte fatta vart vi skulle och bara vara dumsnal med vara stora packningar.
   I Puerto Iguacu bestalldes bussbilljeter vidare mot Mendoza i vastra Argentina. En natt liten resa pa 33 timmar. Jag insisterade att vi skulle ha "cama" (liggbuss) ist for att sitta vilket Larissa trodde skulle ga bra. Efter att ha setat pa tag fran Skelleftea till Uppsala i 11 timmar har jag dyrt och hederligt lovat mig att aldrig gora om nagot sa idiotiskt. Jag fick namligen ont i roven efter fyra timmar och da aterstod bara sju harliga timmars sittande i det fulla nattaget. Jag kunde allvarligt inte sitta pa tre dagar!
   Egentligen var jag val emot att bussa over huvud taget och ville mest flyga men prislappen satte stopp for dessa planer. Nu i efterhand vill jag bara bussa. Billigt och bekvamt samt att det ar bra service. Bussnatet ar val utvecklat med langdistansbussar over hela landet. Visst tar det lite tid men det har vi faktiskt gott om samt att vi kan passa pa att lasa i var Argentinaguide, lyssna pa musik, lasa annat smatt och gott och framforallt- fa se landet som vi aker igenom! Ytterliggare en bonus ar att man far chansen att se Jim Carreys alla fimer pa spanska. Vi hade ett bussbyte efter nio timmar... det var ungerfar en sekund innan jag upplostes i atomer...
Varmen ar inte lika hog har vilket
Larissa gladde sig at. Hon holl namligen
pa att flyta bort vid fallen!

En Banana Split i Mendoza












Alltsa... Mendoza! Vinmeckat i Argentina med sina hogt belagna vingardar dar skillnaden i temperatur dag- och nattetid ar stor. Detta ger en mycket smakrik druva. Bevattningen sker med smaltvatten fran Anderna da klimatet ar valdigt torrt i Mendoza vilket aven speglar det torra landskapet . Smarta bevattningskanaler har latits uppforas som forser hela regionen med vatten fran Anderna. Och ja Larissa och jag har sjalvklart varit pa vinprovning men en sak i taget!

Nu ska det namligen klattras! Klatterutrustningen har vi med oss fran Sverige, klatterforare (karta over vart man klattrar typ) innforskaffades likasa mat for att talta i Anderna i 10 dagar. Efter lite om och men och hur vi skulle ta oss upp till klatteromradet som heter Los Arenales bestamde vi oss for att bussa sa nara vi kunde och hoppas pa det basta. Det visade sig att vi kom hela vagen fram och var 600 kr mindre fattigare. Aterigen tog det lite langre tid men det var det vart. Snubben som vi fick tag pa som korde oss de sista milen upp i bergen var valdigt trevlig och hans krockade vralak holl hela vagen. Han berattade vitt och brett om vingardarna vi passerade och hade fina historier om bergen och Anderna och verkade vara valdigt stolt over det framsmaltande, kalla och goda dricksvattnet. Synd bara att vi inte fattade vad han sa... vi maste se till att lara oss det har med spanska alltsa. 
Larissa bar pa den lilla
packningen. Jag bar pa
den som var stor...
En av de manga anmarcherna
till klipporna i  Los Arenales.
Vi hade valdigt varierande vader men detta var en av de fina dagarna. Larissa
ar i sitt ratta element.
Jag aterkommer med detaljer om klattringen och vinprovningen samt bilder i nasta blogg. Nu har vi en buss att passa. Den reser soderut och pa 19 timmar tar den oss till Bariloche (bara jag slipper Jim Carrey)! Nasta klatterdestination :D Bloggen kommer att innehalla fina bilder fran talt- och klatterlivet i Los arenales med berattelser om magnefik natur, underbara klatterdagar och kraftiga skyfall som utloser stora ras och haftiga lerfloder... dar vi befinner oss i centrum. Samt vinprovning och guidning med framfart pa cykel! Kan inte avgora vad av de tva sistnamda som later farligast ;) 
Chips pa klattertur! Det fick lov att fa plats i var redan enorma packning! LYX efter nagra slitsamma dagar med torrmat.
Hur lever livet darhemma? Eller i Italien eller vart ni nu ar? 

Kramar fran Larissa och Hakan