Klattring, lerfloder och rodvin!

Vi ligger lite smatt efter i var blogg Larissa och jag. Egentligen har vi varit pa ytterliggare ett stalle och klattrat men for att ta det hela i ordningsfoljd sa ska jag skriva om det jag minns fran klattringen och vinprovningen i Los Arenales och Mendoza... tur vi rakade ta nagra bilder ;)

Guten morgen! Nej vanta fel sprak!! Buenos
dias ska det vara :D

Som jag skrev i forra inlagget sa kom vi upp till Los Arenales som enligt uppgift skulle ligga 13 km fran Manzana Historico vilket var det narmaste samhallet. Jag aterkommer till detta senare... De kommunala skjutsarna skulle ta oss hit och sedan funderade vi pa om vi skulle ta ryggsackarna pa ryggen och magen och traska upp. Just precis! Allt fick inte plats i de stora ryggsackarna pa ryggen utan de sma ryggsackarna fick aven de fyllas och baras pa magen. Det ska med en hel del pa klattertur... jag kan rakna upp lite:

2x 60 meter klatterrep- selar- skor- hjalmar- sakringsutrustning (vilket ar allt metallskrot som vi sakrar in oss i beget med). Och da har jag bara raknat upp klatterutrustningen... Vidare kan jag namna talt, sovsackar, liggunderlag, kok, gas, klader, vanliga skor, sandaler, nagra bocker, pannlampor och for att inte tala om all mat som tar den mesta av platsen... Jag har nu paminnt Larissa om att hon ska paminna mig om att jag ska komma ihag att ta kort pa allt elande vi slapar runt pa sa att vi kan visa hur det ser ut nar vi tokar oss.

Forst lite varmvatten till te, kaffe och valling med flingor
sedan ar det dags att bege sig till lite vertikalare terrang :)

MEN vi hittade ju var argentinske chauffor med det krockade vralaket- ni minns forra inlagget han som guidade oss och berattade vitt och brett om vingardarna och smaltvattnet de tappade pa flaska och jag vet inte allt vad det var... nej jag vet faktiskt inte for jag fattade inte mer an "vino" och "agua" och nagra fler ord... men han pekade och var glad och det var vi med-  Fast snarare sa satt han och vantade pa turistinformationen dar stackare som vi dok upp och varken visste ut eller in hur man skulle ta sig. Tur var val det for fran Manzana Historico till Los arenales gick de 14 kilometrarna efter ett tag upp, upp, upp och sedan annu mer upp. Larissa och jag hade behovt tva dagar pa oss upp med vara tunga packningar. Nu gick det pa 50 min! Tur att vi inte ar dumsnala alltsa :D

Larissa vet att det snart ar fikapause sa hon
tar i lite extra

Sedan far Larissa leda klattringen vidare mot nya hojder

Hakan pa standplats! Ser till att Larissa hanger sakert under sitt lead.

Under de tre jackorna finns aven en merinoulltroja och ett
superunderstall. De som tror att klattring ar en varm och
mysig sport far vid manga tillfallen tanka om.

Vi hade valdigt varmt och fint vader i nagra dagar och da passade vi pa att klattra mycket! Nagon dag var det ganska kallt men da passade vi ocksa pa att klattra ganska mycket! Sedan var det en dag da det blev ganska blott... eller snarare det sporegnade och haglade massor! I de har trakterna brukar det inte regna alltfor ofta vilket resulterade i att den torra och losa jorden borjade rora pa sig...!!!

Larissa pa vag ner for berget efter en lyckad klatterdag.
Nu vantar ett par 100 meter firning.

Jag sager nagonstans i filmen att det kommer ett block glidandes som ar lika stor som min volvo... Jag hade fel! Den var snarare lika stor som fyra volvos! De dar stenarna som kommer studsandes ner for begsidan var minst lika stora som mig och Larissa om vi kurat ihop oss!

Bilen pa parkeringen stod bara 15 meter fran dar lerfloden rann ner i fjallbacken och den holl pa att leta sig en mer direkt vag mot bilen. Ett tag tankte Larissa och jag strunta i bilen for var egen sakerhets skull. Synd pa bilen men det ar ju bara metall och forsakringar finns ju alltid. Sedan slog det mig att det kanske satt nycklar i bilen och det fanns nog en chans att flytta den till sakrare mark. Sagt och gjort sa sprang vi ner till bilen for att kika om sa var fallet. De tva klattrarna som satt i bilen och sov for att vanta ut ovadret var valdigt tacksamma efterat att vi tog det beslutet. Bilen flyttades till sakrare mark och allt var frid och frojd. Nar regnet och rasen hade lagt sig visade det sig att bilen med manniskorna i hade klarat sig anda men det var snuskigt nara ogat!

Vi har fler filmer pa olika ras i bergen men det tog tyvarr lang tid att ladda upp och jag hoppas atminstonde den som finns funkar!

Hmm??? Hakan? Den dar stenen lag val inte dar forut?

Larissa star pa vagen som nyligen var rak och fin och fri fran
sten. Fast det var forstas innan det kom en stortskur.

Den natten borjade det regna igen och vi kunde hora hur marken rorde sig. Rasen kom fran flera hall i dalen och vi var inte speciellt tuffa dar vi lag i vart talt. Inte med tanke pa vad vi sett tidigare under dagen. Vi forflyttade oss in i det uppforda skyddet, refugion, som var byggd av lattviktsmaterial men hade atminstonde en murad grund och vaggar och tak. Battre an en taltduk resonerade vi! Vissa klattrare i taltlagret sov som stockar hela natten lyckligt ovetandes om att det gick ras och lerfloder. Dagen efter var de ganska forvanade nar hela fjallbacken hade andrat sitt flode efter att ton efter ton med sten rullats ner i den. Ingen kom till skada under rasen och taltlagret lag pa en skyddad plats vilket inte resulterade i nagra materiella skador... ja mer an vagen da som ni ser pa bild. Tur att det inte fanns nagon bil pa "fel" sida for den hade fatt det svart att ta sig tillbaka.

Lerfloden drog med sig allt som kom i dess vag. Tonvis med sten, stort
som smatt, akte med. Bilen stod parkerad vid vandplanen som lag vid
bron! Lerfloden hade satt korn rakt mot den.

Vadret fortsatte vara blott och kallt de narmaste dagarna sa vi bestamde att avbryta var klattertripp nagra dagar tidigare. Nu med i princip all mat uppaten sa kunde de sma ryggsackarna som burits pa magen stuvas undan och packas pa sidan av den stora ryggsacken. Betydligt lattare packning alltsa men fortfarande skittungt! Den har gangen var det atminstonde nerfor vilket skulle gora livet lattare for Larissa och mig. Siktet stalldes in pa Manzana Historico som bara skulle ligga 13 km langre ner och dar de kommunala bussarna gick fran.

Ett av de mindre vadstallena over vagen som gick upp till
klattringen i Los Arenales. Det rann bade djupare och
bredare vattendrag over vagen. Har galler det att inte
ha bilen sin sankt om man ska ta sig!

Efter att ha knatat i 15 km med vara tunga packningar och orken borjade ta slut pa riktigt sa dok som ett trollslag en pickup med nagra Argentinska gubbar i upp.  De sa at oss att satta oss pa flaket de sista 5 kilometrarna vilket vi var valdigt tacksamma over :D

Manzana Historico- vagen till vanster tar en upp till Los Arenales. Tydligen
sa ska frihetskampen San Martin (som typ alla gator i hela sydamerika ar dopt
efter) kommit hit over bergspassen efter att han stoppat det spanska styret i
Chile. Jag tror inte att det ar han som hanger har dock! Han har nog ingenting
med ingenting att gora i det har fallet.

Larissa ar forvantansfull!

Nu blir det vinprovning till cykel! Vi besokte tre olika bodegor som tillverkade vin och fick lite olika rudturer dar det berattades om tillverkningen av vinet. Fran det att druvorna skordades, pressades, forvarades antingen i tunnor eller stora tankar, tappades pa flaska och forvarades igen innan de skeppades ivag. Sjalvklart fick vi lara oss att lukta i glaset for att kanna olika smaker. Sen skulle man "lufta" vinet- snurra runt det i glaset- och sedan lukta igen. Da luktar det annorlunda! Sedan smakar man och da ska man kanna olika smaker som t.ex lakrits, vanilj, roda bar, flader och lader och allt var det nu var... Jag och en kille fran England konstaterade att det luktade och smakade rodvin. "Fardig med det" som de sager i Norge!

Trafiken var laskig i borjan men efter
att ha besokt bodega nr 2 (och ett
antal vinprovningar senare) sa gick
det battre :)

Vin pa olika typer av druvor- antingen blandade eller icke
med olika lang forvaringstid. Vinet till hoger som vi smakade
tillverkades 2003 till exempel. Valdigt gott!

Japp det var rott vin i den har med

Flaskorna i bakgrunden ska ha legat pa lager sedan 1977!
Valdigt segmognat verkar det vara eller vad tycker ni?

En tjej som ar ratt nojd med livet :)

Diego visar oss runt pa en vingard

Larissa haller redan pa att skriva en blogg om det som har hant senast men liksom vinet far den ligga och mogna ett tag. Tills dess hinner du skriva en kommentar och beratta vad som hander just nu dar du ar och hur du mar :) Det ar superkul att lasa kommentarerna. De senaste kommentarerna om att jag skulle vara blek tankte jag ordna genom att fotoshoppa mig brun... men jag lyckades hitta nagra kort fran an mork vinkallare. Det fick duga ;) Larissa halsar sa stort! Vi mar bra och ska snart gora Chile osakert! Tills vi hors igen- KRAM